Att grafmonumentet har ett lejons ffep: nar är ju blott derför, att lejonet är Danmarks rites wapen, och att det fit: ter i upprätt ställning fon ju heller ide wara så upprörande för Danmarks fiender, då det i alla fall ej torde funna netas att ju icke ven kamp, hwari de fallne sunno döden, war en seger för de dansla wapnen. Är monumentet således ett grafminne, då måste ett förgripande derpå stämplas såsom en kränkning af araffriden, en plundring af en graf — en lumpen och grof förbrytelse, som man på fernare tider ej hört att någon krigförande nation, fom gör anfpråt på att räknas till de civilicerade, tillåtit fig mor en fiende. Att lemlästa och plundra fina motståndares lik, sådant kan man blott tänka sig hos ett folk, fom skjuter på fina motståndare med föraiftare pilar! Med werklig wämjelse måste man wända sig från ett dylilt dåd, begånget af dessa malter, som så frankt gå i spetsen för utbredandet af den tyska civilisationens wälgerningar. Detta dåd stulle möjligen kunna låta förklara sig aenom de segrande härarnes uppffrufvade förtrytelse öfwer att finna fegerloppet få hastigt stängdt genom en liten, men oförsagd nations beslutsamma motstånd, men fåfängt skola dessa stora makter kunna förswara sitt wåld inför konstens domstol, ännu mindre inför historiens, fom också har fin mej: el, hwilken förmår rista djupa, out)ylånliga drag i folkens hjertan och ninnen.