Norrländska Korrespondenten – 9 april 1864, sida 2

Kärlekens (ön. Novell af Georg Horn. (Forts. fr. N:o 27). Förebråelsen, fom låg i dessa ord, kände herr Neer rätt wäl; men fom alla swaga menniskor blef han, genom merwetandet af fin skuld, få mycket egen: sinnigare. Han befallde Wild att tillbakawisa anburet; huset Neer stod ännu få, att det ej behöfde låta föreskrifwa fig några wilkor. Affärerna moro härmed afslutade och Wild lagade fig till att gå; han wille just med en lätt bugning lemna rummet, då Neer med några ord qwarhöll honom. i Har ni ingenting mer att såga mig? Om ett papper fom jag i går har funnit? Derpå måste jag afwakta swar från er, herr Neer. Alt för långt drifwen finkänslighet, käre herr Wild; wi blifwa nog tillsamman. Jag kan medgifwa, att mitt deltagande i hofwets affärer obehagligt be rört er; men har wäl de der konkurrenternas förstörelseplan krökt ett hår på wårt hufwud? Har den ej upplöst fig i oenighet och mifnöje? Men faran war ännu ingalunda förbi. Efter Wilds förmenande war planens uppgifwande måhända endast en fint, för att wilseleda huset Neer. Atminftone har jag lemnat i uppdrag, flöt Wild, att på det nogaste öfwerwaka angelägenheten och i med fara hotande fall genast lemna mig une. derrvättelfe. I Jag fan motse allt med Iugn, swarade herr