Norrländska Korrespondenten – 9 april 1864, sida 2

gestalt trädde in i rummet; den behagfulla figuren omhöljdes af en hwit, med silfwerstjernor beströdd klädning och genom det yppiga bhåret smög fig en krans af röda walmorosor. Stolt och beundrande blef fadren stående framför sitt barn; i fem och tjugu år hade han strängt och ifrigt arbetat, för att genom egen förtjenst skaffa sig en ställning i samhället, som adeln ensam, på grund af sin börd, intog; nu stod han mid målet för sin sträfwan; ernåendet af detsamma mar nog för honom; frulterna deraf skulle hans barn njuta. Hon skulle i dag införas i stora werlden. 7Sig, Gabriella, har du aldrig tänkt på din framtid utom föräldrahuset, mid sidan af en man ? Förlägen slog flickan ögonen till golfwet. Mej, min bäste far. Du stall i afton blifwa föremål för allmän uppe märksamhet; en mängd förnäma namn skall samla fig omkring dig och bringa dig fin hyllning. Jag öns skar att en af dessa kavaljerer må winna ditt tycke: jag mill så snart fom möjligt fe din framtid tryggad och weta dig lyckligt gift. Dessa ord ur fadrens mun öfwerraskade Gabri ella; bon hade hittills aldrig tänkt på den saken; från pensionen hade en längtan dragit henne till föräldra huset, men endast för att få wara hos fin far, jemka wecken ur hang panna och förljufma bang tillwaro med fina talanger och fin kärlek. Kort tid war ene dast förfluten sedan herr Neer hemtat Henne ur pen sionen, oc) uu redan — SHmad har jag förbrutit, att du åter mill förskjuta mig ur ditt hus och vitt grannvffap? Du förstår mig ej, mitt kära barn: ingenting ligger mig högre om hjertat än din fycda