Norrländska Korrespondenten – 6 april 1864, sida 2

allt fria händer; men jag ber er ej glömma att den yttersta bestämmelse öfwer mina fonder dock tillfommer mig, mig ensam. Jag har ide ett ögonblick glömt det, likaså li: tet fom min pliat, att just i denna afgörande stund erinra er, att all kraft beftår i frafternag förening och att splittring är tillintetgörelse. Den sednare hotar ev om ni reltager i hofwets angelägenhet. Det gör furstens ädla hierta all ära, att wilja höja det materiella wälståndet hos en wanlottad del af sitt land. Men han för sitt land, ni för edra affärer, edra orbetare; en hwar efter pligt och samwete, en hwar inom re honom anwifade gränsorna. Wid Hof wet skall ni alltid gälla såsom fremling, på hwars handskar man alltid skall upptäcka jerndammet. Der är ni den underordnate, Under det ni här inom ert lil: la territorium är sjelf herre, och fom fri man, fom god medborgare fan räcka landsherren handen, för att aemensamt med honom fträtma till det herrligafte of alla mål: edra underlvrandes wäl. Gud har gif wit er medel tertill, bestämmelsen öfwer dem, men också answaret tillkommer er enfam. Med tessa ord lemnade Wild rummet. Herr Neer war allför öfwad affärsman, för att ej inse ren fara, fom kunde uppwäxa för hang fir: mas ära och glans af ven omnämnde konkurrentens företag. Han hate arletat sig upp från en ringa början: äregirighet mar driffjedern till hans rastlösa bemödande, men äregirighet kunde äfwen blifwa den klippa, på hwilken han, hunnen till böjden af fina sträfwanren, stulle stranda Wiltis föreställningar bade ej spårlöst gått öfwer bang inre; de hade fram manat en strid emellan böjelse och nödwänrighet; en strid, fom dref herr Neer ut i trädgårdens swalka i I