Norrländska Korrespondenten – 2 april 1864, sida 3

werskott af 47,000 thaler, hwilket war tet högsta som hittills wunnits, och hwarom nyheten mottogs af herr Neer med ett belåtet småleende. Jag wet hwems förtjenst denna siffra tilllommer och tackar er, herr Wild. Jag tan ej mottaga någon tacksägelse, der jag endast ajort min pligt, war Wilds swar. Er förs mögenhet består hufwussatligen i den stora grufwan wid Buchstetten; hon är er egendom, men ide de bes tydliga i hennes grannskap liggande skogarne, som leverera trärtolen till edra härrar till ett ganska lindrigt pris, förhällandewis. Men en dag kunde tanten uppstå hos nagon kapitalist, att ingå i fonkurrens med er; han tunde genom töp förwärfwa sig de omkringliggande skogstrakterna, och då wore ni hardt när ruinerad. Ett otroget, till och med föraktligt leende mar herr Neers war. MR tänter på en mydket aflänsen möjlighet, käre, Wild, men såätant tuger ej för en affärsman. Men plånen är redan i werket emot er. Principalen hade sprungit upp. Kommien drog fram ett bref ur fickan och lemnade det åt honom. Hir är bewiset, som jar förstätt att förskaffa mig. Jag bar länge frutar foten. Herr Neer läste bicioct och stirrade några fe funder mållös på den unze mannen. Symad är att göra, täre Wild ? Wi måste, för hwad pris fom helst, förekom ma de andra, mar Wilrs swar, mi måfte lägga oss till den behöfliga arealen. Uppskattningswärdet är 600,000 thaler. Med utbetalningen af hälften fan affärens afslutande blifwa möjlig. (Fortss.