Norrländska Korrespondenten – 2 april 1864, sida 3

Xt hafwa förut talat om herr Jonas. RA wäl SIm fudren bygger på honom, som på en flip: pa, ja mafte dottren wara få mycket watjammare. Junan Öabriella hann att begära närmare förs tlaring öfwer desja för henne gåtfulla ord, war dot torn förswunnen. Hofmarstaltens besöt hos herr Neer warade om tring, en half timma. Hwad båda öfwerlade med hwarandra om, deroöjwer gissades i heta huset ifrån Den högjte till den lägste; men herrus mun förrådde efter bejutet Mia litet fom före detjamma. Endast ett utrop aj öfwerraskning undföll hans läppar, då Jean Gissel inträde i arbetsrummet och anmälte Wilds närwaro, med tillägg, att denne nödwändigt måste tala wid principalen. oc Derr Wildi ropate Neer till den unge mannen; ohuru är vet möjligt? Har något händt er, som hin: brat ärsafflutet ? Jag hur vet med mig, war Wiles enlla swar. et är ej möjssligt. Jag har tagit nätterna till hjelp. Det borde ur inte; det mill jag inte. QRan ni stänta mig en fjerderels ummas gehör, herr Iieer? ö Jag är just ej egentligen i sådan finnesjtämning. Saken är af mwigt, anmärkte Wild. St sätt ev då och låt mig höra, swarade prins cipalen, ej utan en lätt stiftumg af otalighet öfwer hans bokhällares enträgenhet. Wild tog plats, ordnade sina papper och började sitt föredrag. Uf förflutna årets redogörelse wisade fig ett öf