Norrländska Korrespondenten – 2 april 1864, sida 3

En Långfredag i Jerusalem. Ur vykesa i det Heliga Landet år 1860, af Felix Boveto, öfvers. fr. Franskan af J. M. Lindbland. Tidigt nog på denna dags morgon gick jag ut på den väg utom Åerusalem som leder till Golvata; derefter satte jag mig ned under djup rörelse i skuggan af ett Johannisbrödträd, några steg ifrån den välsignade byn Bethanien, som Martha fordom bebodde tillika med Maria och Lazarus. Det var der menniskones Son grät vid sin väns graf, det var der han tillbringade sin sista Sabbat midt ibland dem som han älskade, sista Sabbaten på jorden innan han gick att återtaga i himmelen den härlighet han hade hos Fadren innan denna verlden var skapad. Jag stannade här i 2ne timmar, bläddrande i Evargelierna, vexelvis läsande berättelserna om Jesu intåg i Jerusalem, om hans lidande och död, om Lazari uppväckelse och Frälsarens ord till Maria: Hon har utvalt den goda delen, hvilken henne icke skall fråntagas. Stundom hvilade mina blickar på byn Bethanien, som ligger skyddad i ett veck at Oljoberget och synes sofva vid dess fot, stundom lät jag den irra omkring på bergets ödsliga höjder, hvilka väglikt höjde och sänkte sig framlör mig Der nere vid horironten såg jag Döda Hatvet, Jordan och Moabs berg insvepta i en genomskinlig dimma, som gör deras gränser än mörkare, än ljusare Der äro dessa bygder på andra sidan om Jordan, der Jesus befann sig under Lazari sjukdom. Huru många gånger vände sig icke Marthas och Marias oroliga blickar åt denna sida, med längtan efter vännens, läkarens, Frälsarens ankomst, han som skulle återgilva dem deras bror! Den stund jag tillbringade under detta Johannesbrödträd med att läsa, bedja, begrunda, betrakta, var en stund al så stor lycka, att ingenting kan utplåna dess intryck Minnet af den dag, då Jesus dog för oss, och af dessa ställen der han så ofta vandrat, bidrog att hos mig lifliggöra Evangeliernas berättelser Det tycktes mig att ingenting var förändradt, jag såg,