Norrländska Korrespondenten – 2 april 1864, sida 2

totum under salig herr Thones lifstid, war hennes tjenare, wän, samwetsrad, affärsledare — med ett ord, allt i allom. Han egde herr Neers förtroende i widsträcktaste mått och gick obehindradt omkring i affärslekalerne alla tider på dygnet. Jonas gällde för ett mönster af trohet, redlighet, tillgifwenhet, och ingen skulle hafwa dragit i betänkande att anförtro honom de wigtigaste hemligheter, Gabriella minst af alla. Förtroendet till honom war lita wäl ett bjers tats förtroende, fom en mana. Gabriella wäntade tantens lätare. Det tunde ej gifwas twenne större motsatser än Gabriella och dottor Miiflina. Herr Neers dotter lemnade fina tänslors ström fritt lopp; hon hare ej, fom dottor Mifling, genom en omild beröring med merlden, blifwit bragt derhän, att gifma fitt bjerta en täckmuntel, fom stod i motsägelse till den sanna karakteren. Hur ftår vet till med tanten, fire doktor, hwad har ni för förhoppningar? ropade Gabriella den inträdande till möteg.. Mi måäste bereda er på vet wärfta, mar den unge läfareus swar. Doltor! ropade Gabriella förskräckt. Beu Thone, tillare läkaren, repar fia så fyns barligen, att hon inom några få dagar skall wara. uppe ur sängen. Swaret skulle hafwa på det djupaste särat flickan, om hon ej tännt mannens sätt och hans i sanning djupa känsla. Humorn mar ben enda tröjt för den tröstlöshet, som låg i hans kall, få mycket mer, ju finare och djupare han förmådde känna. Fru Thone war den af hans patienter, som plågade honom mest, men också mest intresserade honom. SHon måfte, anmärkte Mäfling, hafwa fört April. Balen börjar El. half 7 e. m.