Norrländska Korrespondenten – 2 april 1864, sida 2

kert. Mej, nej, jag låg i fönstret, ty jag — jag, här undföll Henne en lätt suck — jag kunde ej fofwa; jag såg ljuset ganska tyrligt. MÅ, få måste jag då förtro er hwad fru Thone tror om det rummet; det går nemligen ej der alldeles rätt till. öfwer Gabriella drag flög ett misstroget leende. Mi ler och jag i sanning också. Men fru Tho nes helsotillstånd och ljuset i fönstret — hwem dlij: wer ej vå an smula witskeplig men fe efter om ni i natt fan warseblifwa ljusskenet; glöm dock ej anvättningen åt fru Thone. Med dvesfa ord mar den gamle förswunnen. Gabriella, fom ej wisste något om det förnäma besöket hos fadren, begaf fig till sitt rum, sedan hon förut aifwit befallningen att fru Thones läkare, doktor Mäflina, stulle wisas till henne, när han fom. Gabriella ende ännu i behåll ett ungdomligt, oskäradt bhjertas hela kärletsrithet och hon war allvarfamt bekymrad för fru Thones skull. Ehuru denna ej färdeles mycket hade fästat sig wid sin brorsons barn, få drogs likwäl Gabriella af en oförklarlig känsla till den gamla frun. Denna bebodde baksidan af det Neerska huset och gällde i folkets mun för fabelaktigt rif, men också för lika snål. Herr Neer, till hwilten hon öfwerlemnat sin aflidne mans etablissement, betraktades allmänt fom hennes blifwande arfwinae. Utom en stor förmögenhet i kontanter, hwars belopp herr Neer sjelf ej kände, droa hon en årsränta af affärerna utaf 6000 thaler. Hennes utgifter woro så godt som inga. Under loppet af 20 år hade hon ej warit ur huset. Herr Jonas, en gång husets fak-: Omöjliaet. Bara inbillning, mamsell, Helt få