ten läna vi följande underrättelser af nutidens mäktigaste monark, Författaren betecknar Kejsarens helsa såsom på det hela taget stark och god. Han bar visserligen, säger han, förlorat ungdomens elasticitet, och tecken till en framskriden ålder (55 år) visa sig tydligt. Figuren är korpulentare, hällningen mindre säker, pannan djupare sårad, gången makligare och framför allt ansigtsuttrycket slappare, men allt detta observerar man hos nästan hvarenda man, som öfverlefvat sitt 50: de år och som dessutom fört ett rörligt, kropp och själ ansträngande lif. Kejsaren kan icke ha vait vacker ens, då han var ung, och nu, då han börjar åldras, är hans utseende ingalunda intagande. Pannan är för bred, hyn för gul, magen för utstående, benen för korta iförbållande till den öfre delen af kroppen, något som lätt gör gången vaggande, och det gråblå ögats blick är nästan alltid häftad på marken. Men ur bela ansigtet, som ser ut som om det vore hugget ur sten, tala stort lugn, tankeklarhet och orubblig viljekratt, och isynnerhet torde den breda hufvudskålen gifva frenologen anledning till intressanta forekningar. I sin ungdom gjorde Napoleon sig hemmastadd i många slags kroppsöfningar och utmärkte sig i synnerhet som ryttare. Numera föredrar han ett makligare lif, och han stiger sällan till häst, då ej jagter eller manövrer locka honom dertill Han promenerar äfven mera sällan, och då detta sker, stödjer: han sig gerna på sin följeslagares arm. Kejsarens lefnadssätt är mycket regelbundet. Han stiger tidigt upp och tillbringar en stor del af dagen vid sitt arbetsbord, och endast derigenom kan det förklaras, att den man, som håller de besvärliga regeringstömmarne i Frankrike, kan hinna med att skrifva på sin Julius Ceesar och uppfinna nya kanoner på lediga stunder. Kejsarens kunskaper äro ganska vidsträckta: han talar fullkomlig Franska, Tyska och Engelska, förstår Latin och Italienska, har studerat geografi, historia och naturalekonomi med stor ifver och är väl hemmastadd i matematik och fysik. Dessutom är ban en teoretiskt bildad artilleriofficer och har fordom uppträdt med framgång som författare. Hans vetenskapliga bildning, för hvilken de år han tillbragte som statsfånge på Ham blefvo särdeles fruktbärande, skulle sannolikt ej varit hvad den är, om han uppfostrats som tror arfvinge. Man har ej kunnat bevisa det ofta gjorda påståendet, att Ludvig Napoleon såsom ung hängifvit sig åt så grofva och mångartade utsväfningar, att han blifvit i förtid försvagad till kropp och själ. Det är dock sannt, att han icke ådagalagt synnerlig återhållsamhet, och han har i synnerhet varit svag för hazardspelets lockelser. Äfven har han gjort sig känd som en beundrare af det vackra könat, men sedan han blifvit. Frankrikes herrskare, har ban blifvit. stadigare i begge fallen. Hans sköna , gemål gjorde genom sitt ständigt växande inflytande slut på några öfvergående tycken, och nu är Kejsaren den ömmaste make. Bordets nöjen sätter han icke synnerligt värde på. I små förtroliga aftonsällskaper skall han vara okonstladt glad och språksam. Kejsarens äktenskap är, på det hela tsget, lyckligt. Hans önskan att få en hoppfull arftagere är uppfylld, och det höga parets husliga lif skall vara så: gladt som det kan vara under sådana förhållanden För öfrigt har Kejsarinnan alla de fel, som utmärka Spaniorskor af högre ständ. Hon saknar all bildning och allt sinne för sysselsättningar af högre natur och är blott road af tomma, yttre tidsfördrif, hon är i hög grad njutningslysten och slösaktio.