manlig röst, med en ton af förebråelse, uttalade fontorstjenarens namn. Gissel wände sig hastigt om, och träffad af den stränge blicken af den inträdande, slog han förlägen ned ögonen, i medwetande af sin glömska, och stammade: Serr Wild, jag ber om förlåtelse; jag hade alömt det af pur dumhet. Om ni endast hade fom mit en stund fednare. (å ni, Öisfel, och lemna mig brefwet. Jag stall sjelf bära det till min mor. Det mar ingen affärsangelägenhet, utan min egen, och jag har der: före ingenting att förlåta. Gå mi, Gissel, till herr Neer och säg honom att. jag.önffar tala med hos nom. Gissel gjorde fom han blef befalld och herr Jos nas, för att dölja fin förlägenhet, började med en min, fom stulle föreställa wänlig: En hyctia händelse att jag träffar er, herr Wild. Jag har ett uppdrag från Thone. Ni skickade henne i förrgårs qwartalsräntan, fom salig principalen föreskrifwit, i auld på eftermiddagen i stället för på förmiddagen och under titen hare furfen pa quid fallit något litet: differens sen uppgår till 20 aroschen. Fru Thone anhåller att ni mille wara god och kreditera henne för beloppet. Faq beklagar, war Wilos swar, men ni, herr Jonas, har warit alltför länge med i affärer, för att ej weta hwilfen jemkning, fom i sådane fall är brutlia affärsmän emellan. Föröfrigt får jag bedja er att ej widare betymra er om mina angelägenheter; ej heller finner jag det juft öfwerensstämmande med god tatt, att ni inlåter er i långa samtal med hu: sets lägsta betjening. Dermed wände Wild grårocken ryggen. Denne