ofriwilligt, bortföras likasom med ftrömmen. Sedan nu den af förskräckelse för till: fället nära stelnade drängen något fans fat fig, lunkade han, få fort han för: mårde, winterwägen tillbaka. På sjön mötte han några förare och frågade bem, om de ej mött någon haft med fläre och hökärra derpå, samt fick till swar, att de wisserligen mött en häst med såtant fordon, men att en herre i björnskinnspels fatt uti hökärran, hål: lande med händerna i kärrhåfwarne, och häften springande af alla krafter. Emellertid hade hästen med ohejdad fart på den glatta winterwägen, med fordonet och björnen, som sålunda ej fick tillfälle att komma ur, framkommit till bondens bostad och satte af rakt in i det rymliga kärrskjulet, hwars dörrar stodo öppna, Bonden sjelf war tillfälligtwis ute på gården när han fick se hwilken resenär han opåtänlt fått till gäst, och skyndade sig tillsluta dörrarne; och på få sätt fångades ren wnäldige björnen lifslefwande. Hwad öde sedan öfwergick honom, kan hwar och en finna, när det tillägges, att han ej fom tefwande ur detta sitt sista fängelse. Bon ven fick således wäl betalt för skjutsen, ty hästen tog ingen skada af fin frimils liga ansträngning att skaffa hr nalle få fort ske kunde till fin bestämmelse. — Zjurarternas omwexling. Den engelska tidskriften Natural History Review meddelar i en afhandling I detta ämne följande skrifwelse från de naturforskare, fom regeringen utsändt till Nya Zeeland. Jnsödingarna bruka säga, att lifasom den hwita mannens rätta fördrifwer den inhemska, den enropeiska flugan bortjagar wår och klöfwern dödar wåra ormbunkar, få skela maoris för: swinna od) re hwita männen intaga de: vag plais. Det är märfvärdigt att ialttaga, hwilfa botaniffa och zoelsgista förändringar försiggått, efter tet Cook satte fin fot på Rya Zeeland. Några swin, fom af honom och andra sjöfarande skänktes åt infödingarna, ha till den grad förökat fin, att det nu är omöjligt att utrota dem, De löpa omkring wilta, och det finns hela låndssträckor, der de tillskansat fia herrawäldet; marken är likasom nupplöjd of teras bökningar. Några lanttmän ha afslutit formligt kontratt med personer om att töra tem, och de gifwa unnefär 16 slilling för ftydet, mid en enda dylik jagt dödades icke mindre än 22000 utan att någon fynnerlig minskning förmärktes. De skola icke blott genom att tillegna sig den jord, fom landtmannen belhöfwer till betcdmark för fåren, utan ve följa te dräng: tiga tackorna äta upp lammen, få snart vegfa komma till werlden. Galtarna ära ofta af betyrlig storlek med låna, swart borst och ofantliga betar; de likna all deles wildswinen på Ardennerna och äro lika wilda och modiga fom dessa. Ett annat intressant faktum är att den Nor: ffa råttan förekommer ter; ten bar alldeles utrotat ten inhemska, finnes vf werallt och blir mycket stor. Efter denna följer den europeiska råttan; der den wisar fig, bortdrifwer den nästan öfmers: allt den norska råttan. Af andra fyrfota djur finnas hornboskap, hundar och fot: tor i wildt tillstånd, men ide i fynnerligen stort antal. Den enropeiska hus flugan är äfwen infört; der den före. kommer, förswinner den nyzeeländska blå flugan, som icke tyckes befinna sig wäl i hennes sällskap; men denna europeiska insekts spridning aår mycket lånasamt för sig hwarföre nybyggarne, som känna — — — A :; 2 :—270 Ak— — —— — —