sammas slut bad han Therese göra en promenad med honom i parken, der han band en den wackraste blomsterbukett, fom han räckte henne. Högt uppe i en häck blommade en doftande jasmin, hwars angenäma luft förmådde Therese till en ofriwilligt yttrad önskan, att få en sådan blomma. Knappt war denna önskan framställd, innan herr Falkensten fattat en trädgårdsstege, hwarpå han steg upp, för att binda ytterligare en bukett. Sysselsatt hHirmed fåg han ide, huru ett par blixtrande ögon bakom parkporten betraktade honom, i det en resande dam drog i klocksträngen. — SÅ för tusan — munllade han för sig sjelf, i det han såg utåt parken, — min syster gör mig den äran! Något förlägen skyndade han ner från stegen, glömmande i brådskan att presentera jasminblomman åt Therese. Hennes nåd, kammarrådinnan, wille icke göra sin bror någon lång visit, utan endast fom hastigast be söka Honom, emedaa hon ej fett honom på rå läng tiv. Brodren bjöd henne höfligt armen och ledsagade henne in i wåningen. Therese wisade sig ide, utan ferI verade kaffe från ett annat rum, och ej heller fann husbonden lämpligt att bedja henne wara få god och stiga in. Onskande fin kära, förnäma fylter i all tysthet tillbaka till sitt residens på Drottninggatan, war han temligen tyst och förebar hufwudwerk såsom orsak till sin fåordighet. Men kammarrådinnan trodde att en förd till staden med henne till hennes hem skulle göra honom godt oc) brodren fann det ej pas sande att wägra, utan gjorde henne sällskap. Då han fent på aftonen återkom hade Therese redan gått till! hwila. Morgonen derefter wid kaffebordet yttrades