Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1864, sida 2

Morgonen derefter tycktes grosshandlarens ögon flänt af glädje, ty han såg att Therese begagnade itt ur. — Jag wet ej huru jag skall bewisa min ädle herre och husbonde min tacksamhet på annat sätt, än att jag will bemöda mig att förestå ert hus till er fulla belåtenhet. Grossören swarade ej derpå, utan sade endast: i dag hitkommer en sömmerska, som ni torde hafwa godheten sätta i arbete för er räkning. — Men herr patron, swarade hon, jag förstår mig ganska godt på att sy mina kläder sjelf. — Dertill har ni icke tid, Therese! fade husbons den kort. Wår grossör hade lärt fig rätta betydelsen af husligetrefnad. Han have förut ide förstått, hwad dertill hörde, han förstod det nu, men skulle snart störas i fina illusioner — ödet hade så bes slutat. Han hörde en sidenklädnina frasa bakom sig och tänkte på sin hulda hushållerska, då han kände en mjuk hand smyga fig i hans hand. Hastiat wände han jig om och stod ansigte mot ansigte med den mare fra hushållerskan, fom nu tacksamt presenterade fig. Alldeles yr i hufwudet skyndade han ut och derifrån in i sina enskilda rum. Therese kastade en lång blick efter fin busbonde ech kunde icke förklara bang gåtfulla uppförande, hwilket blef henne ännu oförflarlis gare, då hon hörde åtskilliga gym nastiska spräng: Hon stadnade emellertid lugnt qwar, afbidande, hwad fom stulle widare tomma. Anade hon något? Det wet hon bäst sjelf. En stund derefter kom han åter ut, lugn såsom wanligt, då de satte sig till bords. Wid måltiden war han fåordig; men efter dens