Norrländska Korrespondenten – 23 mars 1864, sida 3

som blott hade sådana wapen att af dem ej gerna kunde wållas skada till lif eller lem, synnerligen som de woro förbjudne att flå åt hufwuret; samt att bet är omöjligt att erhålla pålitliga och ffidliga poliskonstaplar, få länge de aflönas få illa (300 ror i årlig lön) (2), att de jnart taga afsked, få att omsättningen bland dem utgör ungefär 13 om året. — Härwid må anmärkas, dels att tå, enligt upprorslagen, militär ej får anwändas förr än civilmynrighet tre gånger befallt folthop att åtskiljas, få är en dylik åtgärd mindre farlig än då polisbetjenter tillåtas omedelbart anwända wåld, utan något befäls Iedning och utan att folkhopen förut blifwit warnad, och widare, att om och den ringa aflöningen är en swårighet, få mar detta mid ifrågawarande tillfälle af mindre betydenhet, då ren ojörsigtiga befallningen war af polismästaren utgifwen, och det ide endast till fonftaplarne utan äfven till extra biträren. Ehuru mi ide funna annat än inftäms ma i det rättwisa klandret af polisens åtgöranden, så äro dock de förnyade gatu-upptrvädena ytterligare bewis för wåra förra gången gjorda anmärkningar om missaktning för lagar och laglia Mdudighet. Dessa sednare dagars owäsen har nemligen icke sin grund uti nåara politiska opinioner, utan endast ifrån begäret att hämnas på polisen och sjelf skaffa fig rätt, utan att wädja till tomstol och lag. Widare må det ock ans märfas, att hwad som synnerligen befrämjar ett folkupplopp, är, att en så stor mänad mennistor, som wilja räfnas till laglytr ige, af nyfikenhet åöskåda tilltragelserna, och derigenom ftärfa orostiftarnes mod och gifwa folkrörelsen en större betyrelse än den i i fia fielf eger. Men tet är föga hopp att i detta afseende wänta någon särdeles förbättring: ty nyfikenheten och sjelfswåldet är så stort att man ide fan fatta rättmä tigheten af upprorslagens föreskrift, att rå folkmänad icke åtlyver offentlig mins dighets befallning att skingra fia, hwar och en fom rveri är närwarande gör fia skyldia till straff. Slutligen må det ock medgifwas, att det wore särdeles wäl om dessa dagars bedröfliga erfar renhet, kunde blifwa en kraftig maning att förbättra hufwudstadens poliskår, och att den derwid jemwäl blefwe bättre aflönad; ty rå tilldrageljerna klart ådagas länaa hwitten anda af sjeljswåld och laglöshet förefinnes i hufwurstaren, få är bet testo mera magtpåliggande att polisfåren är af bästa möjliga art.