gar och förhållanden? Derfore, och sedan Hofren, för mig oförmodadt och mig i förwaäg owetande, nägra weckor före inwigningen dragit sig undan, ehuru han lofwat werkställa ett och annat å altargafweln, hwilket borde wara färdigt innan d. 4 Okt. 1863, lät jag afkopiera sinnebilden: Såningsmannen, samt anskaffa andra werkmästare. Och wittnar ett i Joh. Hägglunds, P. Hellfens och A. Strandbergs namn afgifwet och i bihang till N:o 3 af nya N. K. för den 50 sistl Januari infördt betyg tillräckligt, huru Hofren betedt fig emot professor Staaffs kända anordningar. Nyssberörde del af altarprydnaden, neml. en halfcirkelformig, prydlig, och innehållsrik målning å duk, bade jag åtagit mig att bekosta, och för min räkning betingades den, Jag trodde mig således ega rättighet att, m. fl. m. fl. fe den owald. Men Hofren, fom först någon tid efter kyrkoinwigningen återfom, och hans kompani hafwa wisat att de icke behöfde fråga efter att i möjligaste måtto utföra nämnde professors äfwen på uttryckelig biblisk avund antydda ide, utan blott följa eget godtfinnande t. er. att, — såsom i sistnämnde bihang anmarkes, — twertemot naturen draga en bred och tjock trabåge öfwer ftjernesfnwvalfivet.