brickan, hwarwid han kom att fasthålla hennes hand, under det han med den högra handen tog kaffekoppen. — Den ylletlädningen ni bär, Therese, måtte ara mycket tung, eller hwad tyder ni sjelf frågade han? — Nej — sade hon, jag är så wan derwid; men befaller patronen, skall jag begagna en annan, som bättre kan passa i ett elegant hus. — Nej bewars, sade han torrt, mina ögon beswäras alldeles ide af er drägt, när ni fjelf tyder så mydet om ren. På den öfriga delen af dagen wexlade de ej flera ord med hwarandra, ty Therese gick upp på sitt rum och syntes ide wid aftonmåltiden. Hon hade genom huspigan låtit anmäla fig såsom opasslig. Under den långa genomwakade natten badade hon sitt ansigte i tårar. Hon kände fig mycket olycklig och wäntade att blifwa uppsagd från sin tjenst utan att weta hwarför. Morgonen derefter, då hon infann fig i matfa: len, för att servera wid frukostborde:, syntes hon mycket blek. Hennes husbonde war åter fåordig och så skiljdes de ånyo; men nu hade Therese inom sig beslutat att förekomma sin husbonde, genom att sjelf säga upp fin tjenst. Härmed mille hon dot dröja till middagsspisningen. På förmiddagen hade hon welat gå ut i parten, för att hemta friff luft; men få befynnerligt; Hon hade ej kunnat finna fin ena bhandske. Då hon slutligen fom ner i parken, såg hon sin husbonde fara till staden. Jngenting war naturligare för henne, än att han rest in till staden, för att skaffa sig en annan husfru. Med tärfyllda ögon fade Hon i stillhet farwäl till detta Paradis, rer hon kännt fia lycklig och nu få olycklig.