Hushällersäkan. (Forts. fr. N:o 21). — Jag önskar att jag kunde trösta er, sade han wånligt; men jag will ej måga försöket. Också kfänner jag ej rätta grunden för eder forg goda Therese, men tiden skall bringa er balsam för ert själslidande. Jag är ledsen öfwer att jag nödsakats lemna er så länge ensam, det war ju naturligt att ni ej skulle fins na et wäl till mods få ensam i hela wåningen. Jag kunde ide på en hel timmas tid få reda på min trvädgårrömijtares huftru, hon hade gått ut med fin man t ägorna; men slutligen fann jag dem båda. Nu är hon bär nerunder och lofwar blifwa hos er, till def ert tjenstfolt kommer. Kom nu, goda Therese, och skingra edra sorgsna tankar med en promenad i parten. Ni tyder helt wissi om blommor! Kom, få stola wi gå ner i orangeriet. Wisst börjar det ffymma redan, med en liten promenad skall göra er godt. — Gerna, fade Therese; men innan wi gå häri från wille jag be min husbonde om en sak. i I — Och den är? frågade han leende, då han fåg : Therese wänligt och mera gladt stämd. — fåt mig få detta lilla trefliga rum. Det war ju ide meningen att låta mig bebo ett prattrum. Sådant skulle ju gifwit anledning till mycket prat bland menniskor, fom bekymra fig om sin nästas angelägenheter mera än om fina egna — Jag förstår er mening, swarade Herr Falkens Mis AS Nor 20 ND ÄA(.