tog mitt hus. Skall jag behandla henne med mindre uppmärksamhet, än om hon wore gammal och ful? Stall hon lefwa såsom en eremit derföre att hon råfar att wara fullkomliga motsatsen af den bedagade matronan? Kasta en blick på den ensamma thetoppen, som ni ställer på brickan. Kan man tänka sig en mer öfwergifwen stackars warelse, än den, för hwilfen denna thökopp är bestämd af en wacker hand? Wisserligen får ni i allt råda öfwer er person, goda Therese, men i ett will jag dock wara herre i huset — in måste spisa mid mitt bord, utan att ni låter nä gonsin mig eller någon annan märka att ni tjenar i bufet. Jag mill att ni ffall i allt anse er, fom om ni wore min syster. Med dessa ord tog han en annan tbetopp med sitt fat och ställde ven wid den först ditsatta. Therese såg på honom med en frågande uppsyn, fom ådagalade att hon ej funde rätt wäl tlara för bållandena för sig; men hon wille ej yttra något. Hon tog thebrickan med allt tillbehör och wille bära den in i matsalen, der hennes husbonde helst drack sitt the. — Nej, min goda Therese! på intet wilkor får ni göra pigans tjenst, sade patronen, i det han tog brickan från henne. Men lilsom han besinnat något, fanske att det ej gick an, att han sjelf bar brickan, sade han skrattande: — Ett luftigt infall! må wara, om ni ej miftycker! Låtom of dricka wårt the här i tötet! — Som patronen befaller! swarade hushållerskan leende åt infallet. Therese dukade köksbordet till thebord och husbouden framsatte stol åt henne. Under tiden, då theet