Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1864, sida 2

— Min husbonde är alldeles för god, det här duger ej i längren sare hushållerskan. — Uppriktigt sagtt fon inte patronen göra upp eld, det fer jag. Se så skola wedträden läggas, för att funna brinna! — Ni har rätt, min goda Therese! men någons ting skall jag wäl dock syssla med. Jag skall ställa koppar, thötanna, grädde och thbebröd i ordning. — Om patronen behagar wänta i matsalen, få ifall jag snart komma och duka tHdbordet, fade The rese mildt, men allwarligt. Grosfören gjorde dock ingen min af att gå från kölet. Han stödde fig med ryggen mot bordet och bes traktade den unga wackra enkans smidiga gestalt, der hon stod wid spiseln, utan att låtsa fig weta att hens nes husbonde stod bakom henne. — Ett ord till min goda Therese, sade han. — Hwad befaller patronen? frågade hon, hastigt wändande sig om. — Befaller? ingenting goda Therefe, alldeles ingenting! Jag önskade endast att ni wille hafwa godheten höra ett par ord, som jag wille säga er. Då jag annonserade om en bildad hushållerska, wäntade jag att möjligen någon gammal matrona af bättre siäånd skulle anmäla fig. Förhållandet blef dock annat. Ni finner, att den, fom förestår mitt hus, också måste göra les honneurs. Jntet ondt deri, eller hwad mes nar ni sjelf, Therese? — Wisferligen — inte — stammade Therese i det hon i tysthet börjare önska fig 50 mil derifrån, ty hennes misstankar började åter wakna. — Men ödet hade annorlunda beflutat, fortfor grosshandlaren. 3 stället för en bedagad matrona fom en ung, wacker, 23-årig enka. Rodna icke, Therese! — jag skall ej fortsätta! — fom en ung enka och mot