Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1864, sida 2

frånwaro ställt till revolution, så att jag måste köra bort dem. i — Jag är således ensam här med er, herr par tron? frågare hon bleknande. — Frukta icke! sade husbonden miltt lugnande. Jag skall vevan i afton be min trädgårdmästares hus stru flytta in till er, till dess ni hinner antaga andra pigor. Men hjelp mig nu goda Therefe att lapa till theet, få aodt ni fan. Jag will gerna göra tjenst åt er fom föffa för tillfället. Therese log åt fin husbondes bekymmersamma uppsyn och bad honom ej taga så illa wid sig. Hen: nes silfwerklingande skratt ljöd såsom elfwornas fång i hans öron. Skyndsamt aftagande sin hatt och mantilj, ilade hon till köket, dit husbonden följde henne. — Der fer ni sjelf, Therese, sade han, icke en aåna en wedsticka! De fördömda pigorna! De för stoco sig bra på att hämnas. Der ligaer trätalricken, fom iaa mar i begrepp att spjelta sönder då ni fom. Wedbodnyckeln är fin kos! Åter hördes det silfwerklingande skrattet. — Men läste herr patron, der ligger ju wed i skrubbenn under trappan! Hon band ett hwitt förkläde för sig och mille begifwa sig ut. (ölacchandskarna woro förswunna från hennes fina hwitda händer. — Hör all del, bästa Therefe! hwad ämnar ni göra? Ni skulle smutsa ner edra händer! fade han, då hau såg att hshållerskan wille hemta in wed. Lål mig nu taga fram weden och göra upp eld. Och dermed ilade han förbi Therese och hemtade in wed, hwarefter han beredde fig att göra upp eld.