en pgalop tchemeld. Man skulle an: flå ett pris åt den skönaste gruppen. Men hwem skall blifwa den Paris, fom här utdelar skönhetsäpplet? Han lärer ännu icke wara funnen, men i afwaktan derpå hafwa engelsmännen godt tillfälle att ingå wad för den blifwande töäflingen. Det hör till pjefen! Härom astonen, berättar en Belgisk tidning, tilldrog fig ett nanffa pikant uppträde på theatre Gymnase i Ylittid, under representationen af en pjes med det hemffa namnet Bourreau des Crånes. En af skådespelarne war placerad på par fett och underhöll ett samtal med en af skådespelarne på scenen. Samtalet blef alltmera lifligt, då hastigt artisten på scenen ursinnig rusar ned till fin inter: lokutör och från ord hotar att öfwergå till handling. Wid detta ställe i pje fen uppträder en ny person, fom per scenen en ny karakter. — En polistiensteman tog saken på fulla allwaret och som han såg att åskådaren på parkett war i stor fara för herrn från scenen, få wände han fig till honom med bo: telse att föra ut honom. Förgäfwes sökte skådespelaren att göra begripligt för polismannen att alltsammans hörde till pjefen. Han war omöjlig att öfwer tyga, tog grälmakaren i kragen och flå pade honom ut ur salongen, till åffådarnes stora munterhet. — Det drösde länge och wäl innan denne lagens wittare kunde begripa sammanhanget; men när tetta slutligen skedde blef han alldeles topprasande, vrufode till teaterdirektören och förklarade i wredgad ton att polisen alltid bör på förband une derrättas om när aktörerne skola släss i salongen. Arvetatsisi alen B. i Stockholm war iänd för fina infall. Under gåendet ute för Tyska brinken råkade han att falla, och han hare säsom korpulent, stor fnåcighet att resa fig upp. En skara folt samlade sig omkrina honom, men ingen wifate luft att bistå honom att komma på benen. Omfiver lyckades tet honom att utan hjelp resa fia. Nu aftog han hatten, busade fia och fade artigt: 7IPu ska herrskapet inte längre uppehålla fig för min skull. — En kroefskrifware till Linköpinas tidning berättar följanre anekdot: YIVertmästaren på Gnstafsargs rorslinsfabrit br Barlow, engelsman till börden, bes fökte en gång på bhöstsidan Ulritetal för att tala med konungen angående någon af honom å fabriten gjord beställning. Konnnaen språkade länge och mycket med honom, förde sjelf omkring honom i slottet och wisate honom te märtmärrigare porslinssaker, fom ter funnos. Emellertid börjare det liva mot middaaen och hr Barlow skulle ge fig af. DÅ fate sungen: du fan ju stanna qwar bog of. Hr Barlow stod förwånad och trodde att ban hört orätt, men vå lonungen helt wänliat upprepade samma ord, kunde ingen cwisshet komma i fråga, DÅ en kounng bjnder, får ingen neka. Hr Barlow stannade. DÅ bordet war serveradt, inträdde i matsalongen drotte ningen och lilla fesfan och förmorse ligen en och annan af ten närmaste om i aifningen, och inom några ögonblick satt! den simple werkmästaren och intog sini middag mid samma bord fom deras ma: jeftäter. 3 Malmö Snällpost läses ett par anckdoter från upploppsdagarne i Kö penhamn: Då massorna den 6 Febr. samlades utanför Konnngens palats i Amaliengade, fare den lilla prins Wall: demar fill drottningen: Mamma, är vet Tyskarne, fom fomma?7 — Drott: ningen yttrade då till omgifningen: 7Nu sager jag gossen på armen och går ut på altanen och säger: Min lille gosse frågar om det är Tyskarne, som mn Man afrådde benne dock från att gör: ..keäh3q3 AA SE RR a NERE RE EEE ST ER