Situationen. Bland danska folket börjar en tanke fana rum: Att den på vänskap litar är oförlåtligt dum, Och alt, fastån man skrifver Londonerprotokoller, Är det ej derför sagdt att så stricte man dem håller. Och Frankrike det bjuder endast på konferens, Först då vi skola höra Napoleons sentens; Till dess han knipslugt vrider sitt långa skägg på haken Och visar sig ej göra det minsta grand åt saken Jtalien ar laddadt och man med luntan står; Kanske det smaller tvärt, men sakert dock i vår; Snart Garibaldi nåsan emot Venedig vänder På sokert inga trupper man mer till Slesvig sänder. Gud vet hur det på lunyden med Österrike går, Ty efter sista kriget det fått en feber svår; Det der skall eder icke på minsta satt förvåna: Ty der finns inga pengar och ingen vill det låna. I kyssland slahlaryrket man drifver i parti, Dock lönar sig visst icke affärn att gora i; Ty efter hvad som några små tidningur berätta Har staten måst sin jernvåg på assislansen sättu. Om Polen år ej roligt att språka många ord, Der höres knappast annat än fängelse och mord,