skap. Jnnan ett år wore förflutet, skulle du förebrå mig att jag samtyckt, war säker derpå. De ver idis erna hos unga personer förswinna; men fattigdomen blir qwar. Låt mig ide mera höra talas derom. Sägande dessa ord, gick han häftigt ur rummet De följande dagarne tillät icke m:r Darcy att hans son förde samtalet på detta ämne. Dessutom bjöd han m:r Linnewille oh hand dotter på middag twå gånger, hwaraf syntes att han war längt ifrån att afstå från fin första plan. Fredrik trodde fig likwäl få wäl känna fin fars ömhet för fig, att han war säker det denne förr eller sednare skulle gifwa wika. Han skref till Josephine att saken mar på god wäg. Men snart måste begge afstå från nöjet att skrifwa till hwarandra, ja till och med från att se hwarandra. Helene Roussel hade icke mera styrka nog att gå till kyrkan. Hon måste qwarblifwa i fängen, och Josephine lemnade ej mera den stackars dör ende. Abb6 Durand fom alla dagar och gaf henne religionens tröst. När han tom, lät Helene IJofephine gå ut, hwilken då kunde i ensamhet låta fina tår rar rinna. En enda gång under degfa forta friftunder, öppnade den stackars flickan sitt fönster, och i det hon snyftande knäppte ihop händerna, gaf hon tecken åt Fredrik att bedja för Helene. Om natten lyssnade hon till modrens minsta suck, för att genast kunna wara till hands. En morgon, efter en dylik natt, ropade Helene Roussel sin dotter, med få swag röst, att denna knappt hörde det. Helene hade tryckt fina läppar mot ett krucifix, hennes ögon woro riftade mot himlen. Sedan fästade hon dem på Josephine med uttryck af outsäglig ömhet. (Forts.)