kunde icke skrifwa annat än om nätterna, då hon alltid war rädd att hennes mor, som war sjuklig och som sof ojemnt skulle upptäcka att hon hade ljug uppe tändt. Det behöfdes all kärlekens makt för att skingra Josephines sorg, då hon såg fin mors krafter aftaga dag efter dag. Förgäfwes slösade hon alla de ömmaste omsorger på den lidande warelsen. Förgäfwes ökade hon fin arbetsifwer, oc) hon förmådde Helene att emelsanåt hwila fig. Döden nalkades med långsamma teg, men det mar dock döden. A6bbe Durand slickade vit en läkare. Denne skakade med mörk min på hufwudet, sedan han tagit kännedom om sjukdomens framsteg. Samma afton underrättade Josephine Fredrik om detta besök. Hennes farhåga och smärta woro så stora, att hon icke skref till honom om annat än om den förlust hon förutsåg; icke ett ord om kärlek undföll henne. Detta bref förmådde Fredrit att göra ett försök hos sin far. Dagen derpå under det man frukosterade tilfammans, ledde Fredrik samtalet på giftermål, samt yttrade att han önskade gifta fit ung. — Hwarföre ide? — swarade m:r Darcy med tillfredsställd min — jag skulle blifwa förtjust om jag finge heta farfar. — Men jag will tycka om min hustru. — En sådan fom du kunde älska skulle wäl funna utwäljas; derom är jag nästan säker. Hur fin: ner du t. er. dottern af min wän Linnewille? Hon är tjugo år, hon är wacker, oc) Hon får femtio tusen ecu8 i hemgift.