Norrländska Korrespondenten – 24 februari 1864, sida 2

henne. Han kände nu ingen egentlig glädje förrän den timma då han fick se henne; och den gången då Josephine med kärlek smålog emot honom beslöt han att hon skulle blifwa hans hustru. Följande söndag lemnade gumman RNacquart bref: wet, och iakttog derwid mycken fyndiahet. Då FJofes phine emottog det, rodnade hon och wände sig om emot Fredrik, som betydelsefullt smålog. Hon gömde snabbt biljetten innan hon gick fram till Helene. Man kan nästan antaga att den unga flickan icke kunde ana allt hwad detta bref innehöll; ty Helene Roussel hade aldrig welat tala med sin dotter om giftermål; men det war tillräckligt att göra henne glad om hon finge förhoppning att lefwa med Fres drif, att fe, att tala med honom alla dagar. Såles des talade hon ide i sitt swar om något annat än om denna lyda och om den längtan hon fände att få weta när oc huru de skulle ernå denna lycka. Huru många gånger genomläste icke Fredrik detta första bref från Josephine! Han läste det om igen, till och med då dess innehåll war få inprägladt i hang minne, att om han lefwat hundra år, ffulle han ännu erinrat fig det. . Med fast beslut att nu wara werksam i saken, bäfwade icke destomindre Fredrik då han skulle afhandla giftermålsfrägan med fin far. En smula tålamod fins go dock de älskande genom bet ua nöjet att forres spondera med hwarandra, hwilket under tre weckors tid fortsattes, innan m:r Darcy underrättades om saken, fom säkerligen skulle bedröfwa honom. Fredriks bref till Josephine woro af en synnerlia längd; han roade fig med att upplysa henne om mycket fom hon under sitt ensliga lif war alldeles okunnig om. Den unga flickans swar woro deremot mycket korta, tt hon