Norrländska Korrespondenten – 24 februari 1864, sida 2

sitt manliga ren-dez-vous om aftonen. Gumman och Fredrik skiljdes från hwarandra, begge belåtna. Gumman Nacquart hade de föregående söndagarne, märkt åtskilligt, fom fom henne att misstänka Josephines kärlek för den unge grannen; och fom det ide fanns en enda menniska, boende wid gatan Sainte-Marguerite, hwars förmögenhet och lefnadsfätt hon ide hade reda på, få anfåg hon att ett giftermål med herr Darcys fon öfwerträffade alla de förhoppningar hon est för fin kära Jofephine. Fredrik war glad att hans bref nu skulle komma till sin adress, samt att han kunde wänta swar derpå. Allt hwad han sagt gumman Nacquart war sannt; aldrig hade tanten att förföra Josephine funnat profanera hang kärlek. Den unga flidan utöfwade ett få stort wälde öfwer Fredrik, att han wille i henne fe fin mata, i henne se modren till fina barn, för att kunna känna sig lycklig. Han war tjugosex år gammal; hans mor hade dött wid hans födelse, och hans far, som afgudade honom, hade helt och hållet låtit honom råda öfwer sig sjelf, sedan han slutat sina studier. Wid så tidig ålder inkastad i umgängeslifwet, hade Fredrik, ehuru han war af en liflig karaktär, förblifwit hederlig och god; men en olycklig hasard gjorde att han i alla sina älskarinnor (od) han hade haft sådana) funnit gqminnor fom han snart föraktade, få att kärleken för bo: nom knappt war annat än galanteri innan han såg Josephine. Åsynen af denna förträffliaa flicka fom lefde, få att säga, på sidan om sällskapslifwet, i lYydlig okunnighet om lasterna och farorna ute i werlden, hade gjordt ett outplänligt intryck på hans hjerta. Josephine liknade få föga de qwinnor han hittills känt, att han brann af begär att blifwa älskad af