då tala widare med er, och ni skall icke ångra att hafwa gjort mig en tjenst. Gumman Nacquart tittade på den stora gåfwan, och ehuru wägen war lång, twetade hon icke att gå in på förslaget. — Jag skall komma, min bäste herre; jag skall somma, war säker derpå. Klockan åtta war vet ju? — Ja; troligen är jag der före er. Fredrik lemnade gumman, sedan han ytterligare förmanat henne att icke glömma bort saken. Werkligen fann Fredrik gumman före sig. Hon bade warit der treqwarts timma samt satt nu på en bänk. Fredrik må hafwa warit stolt eller icke, ehuru man ej gerna är stolt mot dem man behöfwer begagna fig af, nog af: han satte fig bredwid tingerskan, fom i fin slarfwiga drägt, med rinnande ögon och ffryntligt ansigte, mar nästan motbjudande. Bredwid henue fatt denne unge man, hwars eleganta toilette ännu mera förhöjde hang naturliga förmåner. Det mar i sanning ett besynnerligt par. — Jag skulle wilja weta, min bästa gumma — sade Fredrik — om ni länge känt det unga fruntimret fom alla söndagar talar med er, då hon går ur kyrkan? — Jag känner henne ända sedan hon föddes, min bäste herre — swaratde gumman Nacquart, som genast förstod motivet till detta samtal. — Ni träffar henne då mycket ofta. ö — Jag såg henne hwarje dag då hon war liten flicka; men sedan några år, fan hwarken jag eller nå gon annan få -se henne annat än i kyrkan. — Hon är då mydet strängt uppfostrad af sin tant? — återtog Fredrik. .