underrattelse för dem, som wilja undwika att skada sin egen och andras helsa. (Forts. fr. N:o 10.) Ett allwarsamt läkarebetyg om den wanliga bränwinsförtäringen står i Nyt: terswännen 1838, der det tydligen ber wisas att många flere läkare dött sedan både hushållningssättet och lätedomgkonsten gynnade supseden. (Se Nykterhetswännen för år 1838 och 1839, i hwilken många underrättelser gifwas dem, som äro angelägne om sitt eget och andras bästa). Professor m. m. D:r A. A. Retzius skrifwer: alla wintrar gifwa of en be: dröflig erfarenhet att de flesta personer, fom genom kylan förlora lif eller helsa, äro de, hwilka genom bruket af bränwin emot den sökt wärja fig. — Det borde inses af hwarje upplyft man, att det ide bör anwändas då def bruk ej är påkalladt af. ett sjukdomstillstånd. (Detta och andra intyg om bränwinets skadlighet upplästes med bifall af Pros fessorn m. m. Doctorn Friherre I. Berzelius i Sw. Nykterhets-Sällskapets I:sta Alm. Sammankomst i Stockholm d. 5 Maj 1838, då H. K. H. Krons prinsen war närwarande). (Se widare Berättelsen, kostande 12 sk. bko). J Fosterlandswännen N:o 3, 1839, finnas yttranden om bränminetå ffads lighet afgifne af de namnkunnige och till owanligt hög ålder hunne läkarne P. v. Afzelius och D. S. v. Schultzenheim. (v. S. blef 91 år gammal). Denne sednare säger: Det är en blygd för menniskoslägtet, att bränmin skall räknas ibland drycker. Det orsakar brånad, och skörhet i de fasta delar, det retar för en stund till mats lust oh synes först styrka magen, men sörswagar förr eller sednare denna hufs wudwerkstad för alla näringssafter och afsilningsämnen, det hårdnar i stället för att lösa den förtärda fpijen. P. von Afzelius yttrade d. 28 Okt. 1838: Långt ifrån att jag skulle bes finna mig illa af bortläggande af bränmin, finner jag mig twertom mycket bättre deraf; jag hade förut Hen mats smältning, men nu (wid min ålder, 77 år) är den rätt bra. Jag råder fåles des hwar oh en, att aflägga bränwinets bruk och försäkrar honom, att han deraf