I var nära att svimma. Jernmolm I Herre Oud i Hå, hvad gudar hon sig öfver det? Den der fröken var ju — hon var ju — det var ju jag! Och Löjtnanten skulle vara — skulle vara Grip? Tisal Kornett Grip? Huru — är hon Lisen? Är hon fröken Jernmalm? — O, du min Skaparel! Numera är jag blott madam Rummel, sedan man min — ack, Löjtnanten kan väl förstå, att det bara gått dålligt, dålligt för mig alltigenom! Stackars Lisen — stackars Lisa, skulle jag säga, hvem hade kunnat ana åh det är för tokigt! Hör hon, Lisen, hör hon, fröken, hör hon, Lisa — madam kummel, skulle jag säga, jag. friar till henne, min första kärlek! Vill hon ha mig nu? Neheil! j Nehej Hon vet att jag hor pengar, heter Gripenström och är alltså adel? Jag vet hvem hon varit, vet hvem; hon är — vet att hon lagar mat som duger! Jag är helt förstörd af hvad jag erfarit! Löjtnanten ser att jag knappt kan stå på benen, ge mig anstånd i himlens namn — jag ska lemna svar i morgon! Det behöfver väl icke sägas, att Löjtnanten med hjertat ännu varmt för sin första kärlek lemnade anständet; men svaret blef afböjande som klokast var, och gubbens ord efter dettas inhändigande voro: Ea gammal toka är hon, som fäst sig vid utseendet i all sin dar, och en gammal tok är jag, som letat efter fullkomligheten; skada dock på min galanta om hon får infallet att flytta — hon kokar raggen så god mat!