Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1864, sida 2

id om hwad en sou war för gumman Nacquart, för att begripa allt det ömma och werkligen heroiska uti detta beslut. Må man tunna fatta det eller ej, lika godt, dagen derpå fick hon till en blomfterhands lerska, hwilken hon ansåg hålla billigare pris än de andra. i — Hwad slags bukett fan man få för en sou, madame Baudoin? frågade hon. — En sådan bukett! — fwarade blomfterhandslerskan, framlemnande en liten knippa lackvioler. — Jag skulle tyda mera om törnrosor — mena: de tiggargumman. — Törnrosorna kosta fyra sous. ö — O, himmel! — ropade gumman — fyra sous! Det war minsann längesedan fyra sous fanns i min pung; men lackviolerna... min bästa madam Bau doin, det är ju knappt tjugo stycken, oc om ni mille Ä, till skänks åt en få fattig gumma fom jag, så ...... — Nå! hwartill behöfwer ni en buket, min gum ma? Skall ni på bröllop kanske? — Nej; men jag måste bestämdt ha blommor och aifwa åt någon, och om jag ide mill försaka min fri kost i dag få fan jag ide skaffa mig en törnros. Gif mig då hwad ni will för en sou. — Och sägande dets ta, tog den stackars gumman djupt suckande en slant ur sin ficka. — Tag en törnros — sade blomsterhandlerskan — oc behåll er fou, mor Nacquart. , — Åh, Gud wälsigne er! — swarade gumman, glad att icke börsen blifwit lättare. Hon skyndade genast till det ställe der hon hope pades träffa den lilla flidan. — Se här en wader bukett, fom jag fått och fom