— ——————— — guaman Räacgquari. Af madam Bawr. (Forts. fr. N:o 9). Weckan derpå mot aftonen såg hon werkligen en ung qwinna lemna huset. Hon stödde fig på läkar rens arm; denne skiljdes från henne wid ändan af gatan, hwarefter hon fortsatte wägen ensam. Hennes gång mar få matt och långsam att gumman Nacquart kunde följa efter utan att behöfwa skynda fig. Det war med möta som den stackars nnga qwinnan uppnådde gatan Sainte-Marguerite. Efter att hafwa klappat på porten till ett hus af anspråkslöst Yttre, öppnades den och hon inträdde. Från detta ögonblick berodde den unga qwinnans hemlighet af den gamla tiggerskan, fom lyckligtwis ide hade lust att färråda den. Hon utfspridde snart i hela trakten att Helena Roussels goda uppförande wore ett aktningswärdt exempel. Den unga qwinnan gick aldrig nt för annat än att bära bort sitt arbete, eller för att gå i kyrkan. Långt ifrån att wilja förstöra den unga qwinnans rykte, war deremot gumman Nacquart mycket glad då hon såg henne passera förbi alla söndagar wid kyrktimman. Detta intresse tillwäxte ännu mera då hon nära twå är sednare, warseblef i Helena Roussels fönster, ett wackert barn, som den unga arbeterskan, hette det, hade tagit till sig, och hwilket wore dotter till en af hennes systrar i landsorten, som hade många barn. Gumman Nacquart skulle nog misstänkt sanningen äfven om den lilla flickan ide hetat Josäphine; men