VM VM, (44 löjtnanten icke ung — ungkarl visserligen, men på 60-talet I stället för de små mustascherna syntes ett brokigt skägg, och i motsats till den emidiga vexten, en fasaväckande mage. Efter att ha älskat könet, älskade ban nu lukulliska anrättningar, och vi finna honom just ifrigt sysselsatt vid bordet, uppassad af sin gamla hushållerska. Hon är snäll, Lisa, utbrast han, kokar mat som duger, borde ha en man för sig. Hur roligt att det smakar löjtnanten, men hvad man beträffar så — har löjtnanten aldrig sjelf varit gift? Gift? Aldrigi Min Gud! Inte älskat någon heller? Lisa, hit med halfvan! Jo, jo, fortfor han, sådan åsna har jag tyvärr varit. Och haft bitter erfarenhet deraf? Lisa, hvar köptes de här ostronen ? Hos Åkerstån vid Kornhamn. Äro de ej bra? Förträffliga! Ack, om löjtnanten berättade sina äfventyr — det vore så roligt att höra! Löjtnanten fäste en skarp blick på gamla Lisa och beslöt att öppna sitt hjerta efter andra portvinsglaset. Äfven jag, suckade han, har haft mina svagk eter innan jag blef klok Denna anmärkning beledsagades af en rörelse som ville han välsigna ostronen. Ser hon, Lisa! vi alla äro i upgdomen såsom dessa: Qvinnan använder koketteriets vapen tills vår bättre varelse fallit i trollnätet. Hvad äro vi sedan? Tomma ostronskal som kastas bort! Gud ske lof, sade Lisa, på löjtnanten tycks kärleken ha gjort motsatsen, — Löjnanten liknar förr en gödd kalkon.? Bara filosofi, Lisa! utropade frossåren, som det ena glaset efter det andra gjort upprymd. Som hon här ser mig är jag ett offer för den slerfaldigaste qvinnolist; ty mitt hjerta var en gång väfdt af det mest känsliga ämne. Löjtnanten har således verkligen en gång råkat ut att bli riktiet kär? Råkat ut! Två gånger till och med! Huru, två gånver? Tre skulle jag säpa, tre. Första gången är knappt värd att tala om; andra gången således — jag var då 23 år och Kornett vid lätta Dragonerna Vid de lätta? För raggen, ja! Jag var om lifvet som en sticka! Händelsen gjorde att jag blef införd i en rik Grosshandlares hus, der vankades jemt förlustelser, och kronan på förlustelserna var Grosshandlarens dotter Louise — — ty hon var skön som en vårdag! För att vara kort, Lisa, jag blef kär, kär sum en galning. Blomsterbuketter och dylikt kostade artigt, men jag trånade, gjorde ena besöket efter det andra. Dagligen infann jag mig punktligt vid the-tiden, och fördrog tåligt de estetiska föreläsningar, som åtfåljde hvarje kopp thmatten. Dessa tråkigheter leddes al en ung amatör med namnet. Fritz, som hos Lonise stod i stor gunst. Ehuru sprattlande i passionens ät, insåg jag att Fritz borde skonas, jag kom således på intim fot med denne, släpade honom med på schveitzerierna, och erhöll alltid till återtjenst nägon af hans dikter, som jag utan att kRenomläsa efter hemkomsten uppbrän— de. Min kärlek gjorde emellertid största framsteg, åtminstone å min sida. Nedan jag väntat ett par veckor för att se om någon. ännu rikare uppdöke beslöt jag ändtligen, att såsom flickans riddare förtjena mina sporrar Dagen kom då jag i full gala på slaget 12 dick direkte för att få ett in onh af gåta nayna heoära honnogs