— — ——————— — —— satte bitterheten på de läppar som så många A ger have förbannat Hans öga, fom få ofta warit lyfande af hatets eld, antog nu ett uttryck af mild liufhet. — Men blekheten tilltog på hans finder: denna bletbet, fom ide glömmes af dem fom fett fina fär raste dö. Ofriwilligt nedföllo de begge qwinnorna på fina knän jemte honom. Namnet Wilhelmina gick öfwer hans läppar som en mild hwiskning och han tryckte fyra händer uti sina samt hwiskade helt lågt: Mina barn! — och gaf upp andan. Frans bortförde de begge damerna. Ur ekens krona höjde fig en hwit dufwa, swingade sig genom skyarne och uppsteg mot himmelen. Det war den benådade syndarens själ. Ser månader derefter äktade Frans Stopler frö: ten Wilhelmina von Hengheim. De blefwo ftamföräldrar för de krigare med namnet Hengheim Stop: ler, fom utmärkte fig under Wallensiein i trettioåriga kriget. Slut.