Norrländska Korrespondenten – 3 februari 1864, sida 2

Wishelmina. Sagodikt af Lonise Enault. (Forts. fr. N:o 8). — Aldrig! — swarade Belzebub. — Denna själ är min och jag bewakar den. — Kasta honom i badet! — sade Satan. Bödelsdrängarne fattade honom med sina jernhänder oc kafstade honom i ett far med blandad eld och is, fom förorsakar twå lifsstraff på samma gång, twå lika härda och motsatta straff. Belzebub tjöt som en ulf och wred sig som en mast, men plågorna uttömde hans styrta och fnart fände han icke mera sina lidanden. På en wink af Satan drog man honom ur badet och fnart fit han nytt lif genom nya straff. — Gifwer du efter nu? — frågare Satan. — Aldrig! — swarade Belzebub. — Gift henom då! — sade Satan. 3 mörkrets rike finnes en wertligen diabolisk ins. rättnina. Det är en maschin af koppar, som har form och utseende af en qwinna. Man kallar den Sirenen. På afstånd skulle man anse den för en staty, uppställd på en fot af jern. Bödlarne togo Belzebub och förde honom oaktadt hands motstånd mot Sirenen. Plötsligen fick statyen lif; dess hufwud lutade sig emot hans; dess upplyftade armar kastade fig omkring hans skuldror och slöto sig i en fruktanswärd omfamning; benen fammanflätade fig fom man gör under brottningar; bröften