Lyckan i en Handelsbod. Det finns ej på jorden mer angenäm lott, Hvad än man må prata och skrifva, Än med specerier och slikt smått och godt En ordnad minutbandel drifva. Ty det är då viest att vid handelsmans disk Bland kaffe och socker och tobak och fisk Sig bosatt en trefnad så jemn och så frisk, Som den här på jerden kan blifva I Vi menniskor slitas af tusen begär, Det ena ej liknar det andra. Ens håg står till qvinnfolk, en Mammon har kär, En ann vill se penningen vandra. En blott har sin trefnad i fjesk och spring, En älskar att syssla med — platt ingenting, En uppsuger sqvallret, som löper omkring, Och ålekar att bäckla och klandra. Så en är i tycken en annan ej lik, Och missnöjda vandra de mesta Dock tror jag bestämdt att en handelsbutik Förnöjer och hugnar de flesta. Du åt mina ord tyckes tviflande le. Nåväl, då ej rätt du dess sanning kan se, Jag genast dig några exempel vill ge, Och börjar derför med det bästa: Ponera en handelsman ömsint och god, Hur lätt ban sin dygd kan bevisa! Evem kan väl som han i sin späckade bod Åt enkor och barn skänka lisa! En åttondel kaffe åt enkan han ger, Och barnet så gladt åt en russinstrut ler, Och se, deras tårar de rinna ej mer, Men tacksamt hans godhet de prisa. År Mammon den guden han mest håller kär, Blir boden dess yppersta tempel; Ty att man kan der blifva millionär, Derpå finnas hundra exempel. — Och älskar han myndighet, ära och glans, Att först blifva rådman det går som en dans, Vid riksdan förvärfves sein ärones krans, Med Wasen derpå tryckt som stämpel. och om i sitt inre så kärlig och varm Sin hallning han ger åt de sköna: llur villigt små pigor med böljande —