atat jömn, den följande dagen starkare an förut. Hans musktler wäxa ut, hang böft widgar fig, hang kinder blomstra och hans öga tager småningom öfwer: allt i Norden himmelens färg. Under det männernes arbete i Nors den sålunda utföres i den fria naturen, sommar och winter, sysselsättas gminnorna i stugan, icke wid ett widhängande arbete, utan mid ett oupphörligt ommerlande, wid beftyret af ett hushåll, alltid åtföljdt af åtankan om personer, fom äro fära för hjertat, och åt tmilkas trefnad hela detta sysslande är egentligen egnadt. Om aftonen äro alla hushållets leramöter samlade och förenade uti stilla och wänliga känslor, och under samtal, hwaruti man wid den gnistrande brasan merdrelar hwarandra de wigtiga händelser, som under frånwaron träffat hwardera af busets ledamöter. Se ter det allmänna folkets eller arbetarnes lif i Norden. Huru förbyter fig ide detta upplyftande ffårefpel af ett sträfsamt och avbetsamt folk, tå wi flytta oss till de mestra industriella länderne. Der finna wi arbetarne i massa inneslune inom fyra mäggar, halfklädde, i qwaf och förskämd luft, i dunster upp: stigande från de kokta, gäsande råämnena, eller under det döfwande slamret af machinernas anisslande och rosslande gång, utan andra föremål att betrakta, än re fuktiga wäggarne och den ewiga taktmessiga, wåldsamma oc oemotftåndliga rörelsen af machinernas armar som lyfta och sänka sig eller gå till böger och wenster, i en oföränderlig lithet.