Norrländska Korrespondenten – 30 januari 1864, sida 3

Jemförelse mellan de Nordiska och Södra Länderna. (Ur C. A. Agardhs nyligen utkomna samlare skrifter.) De råämnen, Swerige hufwudsakligen har att framdraga ifrån naturens sköte, äro säd, träwaror samt metaller. De twå senare finnas der i större förråd än i något annat sand: och hwad jidegproduftionen angår, få fan den, när alla odlingsbara trakter blifwa tagne i bruk, uppdrifwas till lita höjd fom i Danmark. Swerige tan således, mes delst frambringandet af dessa tre rår ämnen, skaffa sysselsättning åt en wida större folkmängd, än om det skulle ans wända det deruti liggande kapitalet till fabriker. Dessa tre produkter utasra tilfammans icke blott menniskosläatets wiatir gaste nödmändighetå-waror, utan äfven wilkoret för all civilifation. Utan säd, utan jern och utan byganadg-wirte, ffulle hwarje folk förfalla till det wilvafte tills stånd. Norden har säd och Södern har drufwor. Södra Europa har olivskogar med små stammar och aråa kronor, förs brända i solen; Lombard-popplar med trängda grenar, som gifwa ingen skugga, endast liknande solwisare på slättens tafla. Swerige har sina ewigt grönskande tall: och granskogar; och då ESödern förmeiligag i wällukterne af fina orangelundar, wandrar Nordbon under bhwalfwen af fina bofoch ef skogar, förs djupad i allwarliga tankar eller hänsörd af naturens skönhet. Öfwerallt i Sötern förjagas man om sommaren från de heta fälten in i husen. Öfwerallt i Norden drifwes man ifrån hnsen ut i ven fria naturen. När Amerika, Indien och Australien hafwa arufwor af silfwer, auld och dias manter, bryter Sweriae jern, ven nyttigaste af alla metaller, ur sina grufwor, och den bästa kopparn i Europa. Det arbete, fom dessa råäämnens frambringande fordrar, måste ske genom mens niskofraft. Det arbete, fom fabrifationen erfordrar, måste ste hufwudsalligast genom machiner. Det förra arbetet eller tet fom råämnenas frambringande träfwer, är ett tungt och mödosamt, men tillika fritt arbete. Arbetaren är derwid herre öfwer sina rörelser; han kan stanna, när han behagar; han lan arbeta fort eller sakta efter behag; han fan derwid fam tala med fina kamrater; han fan tänka på fin familj eller fina wänner, utan att detta hindrar hans arbete. Korteligen, arbetaren i Norden förs lorar mid fitt arbete ide fribeten i fina rörelser, ide friheten i fina tankar, ice friheten i fina känslor. Arbetet pröfwar hans krafter till det yttersta, men det stärter dem; och då bhan gått ifrån sitt arbete, är han, efter