göra mig skyldig till en narraktig handling, få gif wer jag dig dock lifwet, med det wilkoret att mid återkomsten — om det derifrån finnes någon återwändo — du kommer hit att meddela mig dina nyheter. — Jag swär dig det! — utbrast pilgrimen höjande sina ögon emot korset. 3. Snart mar det winter; jorden stelnade under sitt snötäcke; isen hejdade flodernas lopp, och naturen tycktes sofwa. . Hon dör för att återfödas. Snön smälte under te milva strålarne, lavinerna började ftörta utför bergen, de fyllda bäckarne uppfyllde dalarne; safwen upp: steg genom swarta rötter, och nya blommor prydde åter den föryngrade grönskan. Pilgrimen återkom ide. En afton fatt den wilde mannen wid foten af fin klippa med blickarne mäns! da mot solnedgången och yttrade: — Det synes, att jag ide ännu tänner menni-: skorna — ven der war den första, till hwilken jag hyste förtroende. .. han har bedragit mig! — Nej! han har ide bedragit dig, — hördes en allwarlig röjt helt nära. — Jag hade lofwat att återtomma... och fe här är jag. — AH! Ar du återkommen från helwetet! — fade den wilde bleknande: — nåwäl berätta mia hwad ru fett. Och hans oroliga öga sötte pilgrimens blid, men han kunde ide uthärda glansen i dessa ögon fom fett ewighetens lågor: han nedslog ögenen. Den unge mannen sted emellertid lugn framför honom; med allwarlig hållning och frid på sitt ansigte.