Han skulle antingen hafwa gifwit mig ftörre kraft efter färre barn. Fattigdomen är en dålig med: hjelpare. — Du wille wäl då wara rik? — yttrade en man, fom plötsligen trädde fram från en tjock ef i granns skapet. — Hwem skulle icke wilja det? — genmälde med: huggaren; — men sättet? — Jag käaner det, — tillade den okände, — och det är helt enkelt. Wedhuggaren ströt fina grånade hår tillbaka och stödde sig på skaftet af fin yxa. Han fästade ögonen skarpt på fremlingen — små swarta ögon som lyste såsom brinnande kol. — Sju! — Nå wäl, gif mig det åttonde, och du och de dina skola blifwa rika för edra återstående dagar. — Det är då ide att fordra mycket, och om nå gon af of gör dålig handel, få är det sätert icke jag. — Nå wäl, det är afflutadt? — Afslutadt. — Skrif under då! Och den fremmande räckte åt wedhuggaren ett pergamentblad på hwilket war skrifwet tre eller fyra rader med besynnerliga tecken. — Allt är i ordning som du ser, det fattas intet annat än ditt namn. — Hwar skall det sättas? — Här rere under denna skrift. — Med hwad? jag har ingen penna. — Med denna. Den okända bjöd wedhuggaren en liten torr hasselqwist, som han hade upptagit från marken. — Och bläcket?