Norrländska Korrespondenten – 20 januari 1864, sida 2

Sassede. En målning från Lousiana a Gottfried Overman. (Forts. fr. N:o 4). Den lila båten flög lik en pil fram öfwer den nåstan jemna wattenspegeln. Laniera Höll rodret frampaltigt slutet i fin hand och stirrade med feberaktigt glödande kinder, än på den wäldiga byggnaden, fom. långsamt gjorde fig i ordning för resan, än på den batom dem befintliga båten, hwilken, skummig kring bogen, tycktes swäfwa fram öfwer wattnet fom en fiskmås. Wi tomma ombord, mi hinna fram! jublade Titus; men massa, för Guds skuld, hwart tar ni wägen? Ni styr mot land. Wi äro förlorare! Det är för fent! ropade Laniera, under det Quagas med öppen mun och ögon stirrade på fpanioren, som ögonskenligen kapade räddningsankaret; men Laniera hade ganska riktigt uppfattat den fara, hwaruti han swäfwade. Så snart han kommit för om jättesteppet lät han Hönstjufwen, i stället för att lägga till wid ÅCupa, löpa in ibland en mängd dylika fartyg, fom lågo wid stranden. Red med feglen! ropade han med ftentorsröst, ned med segel och wimpel! Förskräckta öfwer fin kaptens owanliga häftighet, som eljest alltid utdelade sina befallningar med det största luan, störtade alla from och inom få setunder låg det lilla fartyget med nakna mafter emellan ett dussin dylita wid stranden. Änfartyget hade emels: