hörde man besynnerliga ljud från ett hörn af källaren. Man skyndade dit och warseblef med stor förwåning kattan Lia: gande utsträckt på ryggen gifwande di åt åtta de allra små sötaste ungdomliga exemplar af råttslägtet. Den lilla folonien bade blifvit öfwergifwen af fin mover och de små stackarne fom ide hade nog werldserfarenhet att förstå ven fara, hwari de swäfwade då de fålunda ber funno fig i fin mest afswurne fiendes wåld, njöto med ungdomligt lättsinne i fulla drag af den så lägligt erbjudna förfriskningen. Den ömsesidiga harmonien warade emellertid icke fullt en wecka. Kattan, fom nu ide have mera mjölk att disponera, gjorde fig betald för ferveringen, derigenom att hon helt sonika — åt upp hela sällskapet. — Omwad fednafte storm förorfakat många strandningar!, yttrades. IJa, fmaradeg, det kommer sig deraf att det uppstått få mången ny, förut okänd ban