Norrländska Korrespondenten – 16 januari 1864, sida 2

Jazede. En målning från Lonsiana a Gottfried Overman. (Forts. fr. N:o 3). 7Ab, ven hafwa de glömt gqwar! ropade en amerikanare glad: bhan är wår, ty här står min häst ännu fastbunden, som de skurkarne till negrer glömt att sätta in i stallen; må pesten drabba dem. Nu, rödskinn, måste du ha långa Hen, om jag ej skall hinna dig, innan du kommer till båtarne. Han hade emellertid fprungit upp på häften och stötande hälarne i sidorna på diuret, skyndade han allt hwad han förmårde efter indianen, som det klack till i hjertat, då han förnam de slamrande hofslagen på den hårda wägen. Närmare och närmare kom plantageegaren den flyende; redan kunde han wid det matta stjernljuset je huru ängsligt denne såg fig om efter honom. Då sprang han ett ögonblick in i den mörka skuggan af en orangehäck; men innan ännu den jublande förföljaren, fom förmodade att den flyenre wille der i mörkret undandraga sig hans blickar och bringa honom ur spyåret, hunnit fram till stället, blef Quagas synlig på en liten liflig häst, fom flög med blixtens hastiahet wägen framåt. Amerikanaren insåa snart att hans häst ej war indianens wuxen, och då båda i sin wilda kapplöpning nådre den plantagen, wid hwars udde jollew skulle wänta honom, sprang ffogarrnes flinke son af ven ständigt framåtilande hästen, war ö med ett språng i båten och ett par minuter derefter