Norrländska Korrespondenten – 16 januari 1864, sida 2

utom skotthåll för de båda pistolerna, fom den luras de förföljaren i raseri afskjöt på honom. ö Äfwen kreolerna hare med sina bössor skjntit på den för winden undanlänsande Syönstjufwen, litwäl utan framgång; till och med ven långfammare gående båten, fom, vå bössorna woro afskjutna, gled fram i skydd af de höga stränderna och sedan rodde midt i den breda strömmen, hade de ej kunnat göra någon skada. Båtarne, som lågo wid stranden, funno be, när de wille begagna rem, borrade; de stego derföre till häst och gallopperade lånas stranden till den närmast belägna småstaden, för att derifrån förfölja flygtingarne med ökad styrta och gora segelfartyg. 9. Winden blåste emellertid så häftigt från nordwest, att det lilla; swaga fartyget låg få starkt öfwer, att skummet brusare högt öfwer det; till och med seglet måste refwas; med utomordentlig snabbhet flög Jazede strömmen utföre, få att hon lemnare plans: tage på plantage, och det ökatfe hwimlet på Mid! sissippi redan gaj tilllänna grannskapet af Rem-Or: leans. ö Hwad skola wi taga of till med Heston och Scipio? frågade Titus. Strömmen blir allt lif; ligare, plantagerna allt talrikare, och wi funna wäl ej taga dem med oss till staden? ö Nej, det är fannt, fare Laniera eftertänkande; men det faller mig någet in: du fan simma, Scipio ? D, tag mig mer, tag mig med, bad denne; massa piffar mig till döds, om jag återwänder hem. I XQåga bara att stjäla flafmarne, ropade He