ö båda sanslösa; mi båda följa efter med den här gal: ningen och j öfriga betäcken wårt återtåg. J samma ögonblick sprang också ett antal mörka gestalter öfwer inhägnaden, utmed hwilken de förut smugit sig, och några uppreste sin kapten, under det de andra gjorde front mot Hestons sällskap, hwilket skyndade fram. YWyänta! ropade Laniera, då hans folk uppreste honom; bmwar är Jazede? msyär, men bort un; der komma skurkarne ur hu-set. Hurra! Tag emot dem medt blantt stål, skjnt karnaljerna sönder och famman! ropade Titus. Antet mord, befallde Laniera, fom raskt hem: tat fig från den ögonblickliga bedöfningen, intet mord, om wi funna undwita det; endast en amerikfanare skjuter på wärnlösa: de hafwa inga wapen. Och, i det han tog Jazede i armarne, sprang han, under betäcknina of fina matrofer, till landningsplats fen, under det Sam och Titus med möda fläpade Heston med fig. Så snart kreolerna förnummo Hestons rop om hjelp, sprungo de, utan att tänka på att bewäpna sia, ut ur rummet och ilade till stridsplatsen; men knappt woro de nära nog att warseblifwa att deras wärd mar öfwermannad af sina egna negrer, fom de förs modade, och wille störta löst på dessa, då ett antal män sprana öfwer hägnaden och höllo blanka wapen och eldgewär emot de wärnlösa kreolerua, innan dessa hunno att sansa sig. Uppror! ropade de och weko tillbaka, ty de trodde att negrerna råkat t uppror och fruktade nu det wärsta; då ropade Hestons uppsyningsman, fom larmet ditlockat: Hem, hem, der ligga wapen för alla; gewären äro ladrade. Fort, slurkarne funna ej