— 44 2 120 11414 AVE INte af Gottfried Overman. (Forts. fr. N:o 2). Se så, grinade denne, hwita byxor bär jag sielf; nu wilja wi se hwad som är att företaga med Sam — od) du tillade han, wändande sig till en af spaniorerna, du känner, fom jag met, hwarje fot jord på denna strand; du ror strömmen utföre till andra landtudden, der, mid Boniers plantage, de tre båtarne äro fästade, du wäntar der på Quagas, han kommer wäl ej att dröja länge. Men hwad will du med borret ? . DHunmhufwud, swarade spanioren skrattande, du säger ju att der ligga tre båtar, och är det då ej bättre att jag begagnar tillfället att göra dem oskadliga, än att de sedermera förfölja oss med fulla jegel ? MBrawo, brawo! jublade negewnr; det funna mi också göra med de båda fom ligga här; men nu går jag, ty de lära wänta på instrumentet; skicka för allt matroserna upp till inhägnaden; wi måste gå säkert; ett förloradt ögonblick fan förderfwa allt. Hastigt ilade han uppåt stranden och närmade fia snart till den öppet stående dörren till boningghufet, der Quagas med otålighet wäntade honom. Wäl mille han aifwa denne en wink, men indianen, fom ejanas be hwem han hade framför fig, wände sig hastigt om och trädde ett par steg fram i det klara ljuset, dit ej negern wågade följa honom. Det mar fmårtför honom att uu