Norrländska Korrespondenten – 13 januari 1864, sida 2

minsta buller; tillika stod Laniera med knifwen i hand mid hang fiva, och den förskräckte slafwen föll idöd8ångest ned på knä och sträckte bedjande upp handen. Will du hjelpa oss och blifwa fri? hwiskade Laniera. ur? frågade slafwen förwånad. Fri fom fogeln i luften, försäkrade spanioren; biftå mig nu och jag tager dia med mig till Texas. Sch der? frågade den försigtige slafwen. Will jag gifwa dig fribref och respengar till Boston eller Canada. Dåh hwad måste jag göra ? q Hjelpa mig att föra bort Jazede; fatta raskt vitt beslut! du wet att ingen tid är att förlora. Men master Hefton 2 FWar obekymrad; wi skola skydda dig för honom. Ddy om wårt företag ej lyfag? Då följer du ändå med of. Negern räckte nu span ioren handen, men frågade tillika: Hwem är ni? Laniera öppnade halfmasken, som han bar, och wisade negern sitt wälbekanta ansigte. AHH, massa Laniera! Tyft, fare denne och lare handen på hang nun. Will du förråta mig? Nej, nej, massa; aldrig i mitt tif! Jag går med magsja och missis Jazere. S smyr dig, Titus, bakom fikonträdet der och gif, om fara nalkas, det aftalade tecknet genom en bög hwäsning eller, ännu bättre, genom nattfalkens skri, fom tu få wäl kan efterapa; om wår flygt lydas, så brinner ett blått sken på båten, och du följer, så