Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1864, sida 2

omer fortfor med följande wersen; hwad angår Heston oss? O, det war endast ett infall; här ha, wi andra wersen: Jai vu les champs de. Men jag wet en ännu bättre wisa: Jeune fille aux yeux noirs, Tu regne sur mon ame, Tiens, voilå des anneuax, Des eroix dor... och der sprang en sträng. Du slår också till så hårdt, att alla tunde fprin: ga, men det kommer deraf att du sitter och torkar. Du har endast druckit ett glas. Kom och drick, sedan skall det gå bättre. Quagas sprang upp, för att fukta fina brännbheta läppar; men just som han skulle föra glaset till läpparne, hunno några ljud från den aflägsna htydban till hans öron; någon skrattade, vet förnam han tydligt. För allt hwad mi älffa! ropade han, högt hö jande glaset och tömmande det i ett drag. För hwad mi älffa! upprepade flera af de när: warande. Halt! ropade en, der ropas på hjelp. Hwar är Heston? En ögondlicklig tystnad följde och tydligt hördes ännu on gång: bhjelp! från den aflägsna hyddan. 7 Wi nåste nn gå med wår berättelse till en an nan scen, till den olyckliga qvadronflickan, som på ett så grymt sätt hölls fången af sheriffen. i Jazede, uppförd af fin far, den rike Duwont, i all yppighet och alla plantagelifwets beqwämligheter,