Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1863, sida 3

Fa, ja, låtom of; fpela! ropade flera. uSwem will hålla bant? Jag! ropade kreolen, om ingen annan har (uft. Mej, intet fpel! ropade en annan. YPFi hafwa indianen här, fom wisst har sitt in: strument med sig. Låt honom sjunga för oss! Ja, det är förträfflirt! ropade några. Het är föröfrigt redan för sent att spela. Det är snart midnatt. MRS, godt då, fåt Honom sjunga en wifa för er, fade treolen, fom erbjudit sig att hålla bank, och wi wilja spela under det han siunger. Det liter sig godt göra. Kom, Quagas, tag din zittra eller hwad du fetlar tingesten och gif of em af dina in: dianska sånger till bästa: få der i rum och hemma hör jag dem gerna, men jag mill låta hänga mig om de klingade muntert, då det bar i fält mot Creefer och Seminoler och man hwarije ögonblick kunde wänta ett stycke jern för mycket eller en skinnlapp hud för litet på hufwudet. Quagas steg tigande upp ifrån bordet, mid vil: fet han fatt sig ned, och ropade, wändande fig till blockhuset: He, Scipio, spring ned till biten och bed dem gifwa dig min luta, men raskt! Swad för fan! Låter du Scipio gå ifrån fin post, Guagas? Har jag ej befallt dig att lemna far len i fred? ropade Heston, hastigt springande upp. Hör, Scipio, du stannar. Hör du, du stannar, Scipio, Scipiol! Har gått till biten, massa, swarade Sam i hans ställe. Död och afgrund! ropade Heston desperat: —t ö ö