Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1863, sida 2

leende, 7men jag trodde sannerligen ej att detta förbud kunde gälla mig. SID hwarföre inte dia, Ouagas? frågade amerikanaren barfft ;7 men på wisst sätt fon du ha rätt; du met alltför wäl, för hwilken fara du ffulle utsätta dig, om du spelade falskt spel. Men nu nog med narri. J morgon är Jazede min egendom; att bewaka henne till dess skall blifwa min fat Quagas räckte den sköna flickan, innan han aflägsnade fig, ännu en gång handen och fade i obeswärad ton: Lef wäl, Jazede, må det gå vig få wäl bos din nde herre fom vu förtjenar. Din profetia eller fuarare vin önskan fall gå i fullbordan, indvian; fare Heston skrattande; hon ifall få hwad henne tilltommer: en negrinnas öde; wi skola fe huru arbetet på bomulls: och sockerfälten kommer att smaka de der fina händerna. Med ett rått skratt stängde han igen dörren och, i det han fattade Qnagas i armen, hwiskade han honom allwarsamt i örat: Sätt ej din fot i närheten af denna hydda före vagningen, om ditt lif är dia kärt. Du känner mia? Jndianen swarade härpå med ett högt skratt och frågade den derigenom i någon förlägenhet satte amerikanaren, hwad fom egentligen kunde förmå honom att anse sådana förskräckliga åtgärder nödige mot honom. Bry er inte om sådant narri, master Heston, tillade han, mi båda hafwa warit wänner få länge, att mi i sannina ej behöfwa twista om en flicka, fom ej angår mig det ringaste, och som jag sannolikt aldrig får fe, ty i morgon, troligen före auttionen, ämnar jag begifwa mig på långwäga resor och återwända tanske först om åratal som rik man. Will ni då köpa Hönstjufwen, få funna mi kanske tomma öfwereng.